Snart ska ja ladda upp bilder, men ja tror ja måst byta till bloggspot eller nå? Ratata har varit dålig, bilderna måste vara helt jätte små eller ha dålig kvalitet för att man skall kunna ladda upp dem. Jag har fått en jätte bra systemkamera nu. Loving it med hela hjärtat!

Vitsi ja tänker på så mycke saker men orkar inte sitta ner o skriva allt upp.

Klockan är snart 1 tankar:

Nångong blir jag rädd att bli gammal, när jag tänker att det här är bara början. En dag i framtiden kommer jag att mista vart enda en jag älskar på jorden, om det inte är jag själv som dör före förståss. Ja sku bara vila säga hela tiden åt dom alla hur mycket jag tycker om dom, hur mycket de betyder för mig och varför. Så  vips, en dag är det försent. Ja vill börja och jag borde leva upp till det som ja marrar nu här om, påriktigt på heltid.

Nångong tänker jag att jag lever som om jag körde en bil med handbroms på. Det går framåt men nånting är fel. Det låter dumt men det är precis så. Jag vet vad jag vill, med vem, men här e jag 450km borta från mitt livs kärlek. Jag liksom väntar för att inte göra allt för fort. Men hur vet jag, om allt är snart försent? 

Mina fillis går helt upp and down. Nångong vill jag resa och göra allt det finns att göra här i världen (förutom dyka, hoppa bengi, nödlanda ett flygplan, vakna med en spindel brevid ansiktet, falla genom svag is osv..) men en annan dag vill jag flytta till Vasa med Ponde, ha en kiva lägenhet, vara nära familjen, flickorna i Kokkola och se hur barnen växer upp. What to do? Det finns inga hinder för att inte göra någondera. Inte ens skolan är ett hinder fast jag trivs där så bra. Okej, skolan, skolkompisar, nya kompisar och Ada är bra orsaker att vara i Åbo. Åbo är en jätte kiva stad med mycket att göra, fast jag inte gör något hela tiden... En juttu till för att min hjärna inte slutar tänka: Hur kan folk göra slut för att man bor i olika städer? Fast du försvinner, försvinner ju inte äkta kärlek. Kärlek är inte altid roligt, kärlek är inte till för att underhålla varann. Man kan inte vara nykär varje dag men äkta kärlek är så mycke bättre än det.  Med dessa ord tycker jag att det är på tiden för mig att gå sova!

 

Ella  

 

Nu är baby nummer 3 här! Första prinsessan! Är överlycklig för Lotta o. Toni. Imorgon ska jag få se henne för första gången. Lenni, Veeti, prinsessan och baby nr 4 kommer att bli så bra kompisar :)

/ Lycklig tant-Ella

Citat från en vacker duett med George Michael och Elton John, "Dont let the sun go down on me"

Jag börjar typ alltid gråta när jag hör vacker musik. Ni borde ha sett mig o mamma på "Les miserablés".. Låten "I dreamed a dream" va bland dom värsta "pyyl-biisinä" jag hört i mitt liv.

Andra potentiella är Celine Dion - A new day has come och Guns N' roses - November rain. Vi brukar säga att November rain är min och pondes låt, för vi hörde på den när vi blev tillsammans.

Så finns det ju förståss Billy Joel - Leningrad. Den brukade pappa spela när jag var liten. Han har en instrumental cover av låten på hans skiva, måst vara därför jag tycker den är så rörande!

Nu och då brukar jag tänka på hur den ljuvliga musiken låter för mina grannar? Fittig duns har jag kommit fram till. Men mitt motto är att då man lyssnar på bra musik ska man tammefan höra det! såå sköna musikstunder folks!

PS: En av världens vackraste låtar heter Annikan uni.  En instrumetal låt som pappa gjorde nångon för länge sedan. Jag hittade den helt i misstag på youtube:

 
(http://www.youtube.com/watch?v=B4phmnxHL8A )


Ella

Jag vet inte hur jag skulle klara av höstmörkret utan musik och ljus. Jag blir så otroooligt trött när det är mörkt hela tiden! Det kallas väl "kaamosmasennus" eller något. Jag menar inte "crawling im my skin-ängst" utan jag blir bara helt sjukt trött. Annars e allt bra! För idag e de fest! Min vän Ina och Ecka kommer ti mej ikväll. Mitt hus är "under constuction", ett minikaaos så att säga. Tur har jag ett klädrum som rymmer även mycke annat än kläder..Papper, onögia saker, "borde slänga bort"-saker o sånt.
Jag upptäckte i morse att MTV synns hos mej. Istället för att läsa har jag sett på "Americas best dance crew"-maraton. Yepp. Jag vet att vi har tent på måndag. Men innerst inne gav jag upp redan igår. Jag satsar på omtagnig 2.  Rekommenderar verkligen ingen. Men herregud dom är bra på att dansa där på tv. Jag vill också!

See yourself   http://www.youtube.com/watch?v=TYwjdBFMtag

Det finns mycke bättre också, men där e måga olika i en video. Quest crew e min favorit :D

(c) Lina Hästbacka

HOME HEM KOTIIN MI HOMBRE (?) .. Ja ska hem imorgon!

Ikväll blir de musikal me mamma o syster, jag är faktist inte helt säker om musikalen heter "Les miserables" eller "Les mirables", men kanske det är skitsamma.  
Senare ikväll ska jag en sväng på Heidis 20-års fest och sju på morgonen hem till Kokkola. Hemma har vi en hemlis och på söndag blir det Emmis lilla pojkes dop. Haha hon vet inte ännu heller vad ha ska heta! Men de finns ju ännu gott om tid.

Tänk! När ja kommer hem är alla mina bästa vänner hemma, mina två bästa systrar är hemma (händer typ aldrig)  och min pojkvän är hemma! Han e faktist min bästa pojkvän men ja tänkte att inte skriva det för att det inte ska låta som att ja har fler. haha..

Bilden ovan är tagen av Lina, när flickorna var i åbo o hälsa på! Vårdis e typ dubbelt tyngre att kliva upp när man skrattar!

Det känns som att vi lever i en film. Att förlora en vän och se en liten baby födas på samma gång känns så overkligt. Mitt liv har ändrat perspektiv, ordentlit.

Att på söndag flytta till en ny stad och börja studera i en ny skola känns så smått och onödigt. Alla mina kära bor ju i kokkola. Alla borde vi bara bo här och aldrig flytta någonstans.

Jag önskar att vi kunde börja bygga "faanti neighbourhood" med mina vänner. En liten kortell men Ainis kiska i mitten och en egen när-pub. Där spelas bara 90-tals musik,  shakira och låtar som vi annars endast lyssnar på i bilen. Barnen får sommarjobba hos Ainis men går inte i konkurs för vi betalar åt henne för att hon skall uppehålla sin verksamhet. Det skulle bli den bästa faanti neighbourhooden" i hela världen.

Vi har fått höra en massa rykten. Vissa skrattretande och vissa aldeles hemska. Den som har rykten på sitt samvete kunde tänka en stund om det hände just åt dig. Saknar du fortfarande spänning?

En dag ler du igen, kära Ada <3

Ja har alrdig varit så rädd som idag. Jag väntade på lastbryggan utanför mitt arbete, och ett två började det åska. Jag och mina arbetskompisar talade om att det inte lönar sig att stå på metalldelen av bryggan, vem vet fast blixten skulle slå på oss. Arbetskompisarna for hem, jag väntade fortfarande på Pontus som skulle hämta mig från jobbet. Det började ösregna från alla håll och även om det finns ett litet tak på lastbryggan var jag genomvåt, dessutom förbannad och sur för att jag inte hade nycklar in. Telefonen hade jag förståss glömt hem. O så smällde de! 5 meter från den lastbrygga där jag stod slog det ner en blixt! För en stund var marken helt turkos och dundret var så högt att jag inte vet hur jag skulle bäst beskriva det. Jag var helt i panik, jag kunde ju inte göra något eller springa iväg, eftersom enda stället på hela lastbryggan som inte var av metall var där jag stod just då. Brandalarmen i huset hade slagit på och jag bara önskade att brandkåren skulle komma så att jag skulle slippa bort därifrån, men nej. Där stod jag ensam tills halv fem, en halv timme som kändes minnst som två. Closest to death experience hittills, ELLA 1 - BLIXTEN 0  :D  END OF STORY!

äääää så mycket att göra! Enda jag vill är en dag utan program, eller på förhand bestämda resor hit å dit. SOLA skulle vara kova sana. Helt toppen. But no. Have to work work work. Väntar på greklandsresan mer än någonsin. Jag och Jimmy föreslog att vi sover hela veckan där borta.. mmm..Sleep..

Hade helt härlig kväll igår. Jag o Ponde körde till Vasa efter jobbet för att hämta hans post. Skönt att slappna av. På veckoslutet har min morbror fest i uleåborg, tur att det är på en söndag! Sonja har ju fest på lördag..  Oj shait. Jag borde kanske inte dricka mycket, en del vet om min "tappo-krapula". Det var tillräkligt nog att ha århundradets krabbis och underhålla kära farfar några veckosluter tillbaka. Orkar inte höra hur hela släkten bråkar med mig ifall jag dyker upp på söndag i uleåborg i en hemsk krabbis. "Se on äitihinsä tullu, ei tarttis juua ollenkaan..osv..osv.."
Synd att Axelina har konfirmation samma dag, kanske jag hinner till kyrkan före vi åker iväg? Vi har bra idé till hennes gåva, men ponde och jag har bara inte hunnit hitta den ännu. Shopping imoron efter jobbet.

Följande veckoslut blir det fest på fest. Lina fyller på fredagen, Ina firar på lördagen! Garden party, ska bli roligt att festa med flickorna. Äh jag orkar inte ens tänka vad jag har framför mig att görra efter det.

Jag blev så glad av att jag fick en studieplats! Novia, Vård i Åbo ska de bli. Jag kom in både till Åbo och Vasa, men eftersom jag hade vård i vasa på tredje palts och kom in på det första alternativet, kan jag inte byta det.  Fast jag vill nog inte studera i Vasa, enda orsak varför jag skulle flytta dit är Ponde. Man måst väl ändå gå sin egen väg. Jävla dyrt är det nog. Fast äntligen ett steg närmare mina framtidsplander. Borde hitta en lägenhet nånstans i Åbo.



take care,
Ella